Jul, utveckling och materialism

Snart är det första advent påstår min almanacka (som för övrigt är helt tom på anteckningar från och med 22 oktober). Jag har inte sett en enda libyer med almanacka. Väldigt få har klocka på sig. De viktigaste tiderna att passa är de fem bönetiderna och det är svårt att missa eftersom minareterna påminner ljudligt. Jag vaknar till böneutrop, jag fikar till böneutrop och jag äter kvällsmat till böneutrop. Även om almanackan indikerar att julen närmar sig så bidrar inte vädret till några julkänslor - ca 20 grader och sol idag.

Nu har jag nog kommit på vad som är mest annorlunda mot hur det är i Sverige - detta känns verkligen som männens samhälle. På dagarna kan man se kvinnor gå ute själva men oftast går de tillsammans med en man. Det är i princip inga kvinnor alls ute på kvällarna. Bara män överallt. Även i affärer är det manliga biträden...även om man ska köpa kvinnliga underkläder.

Jag får en del reaktioner när jag traskar omkring själv utomhus på dagarna. Ibland blir det överreaktioner som t ex män som börjar följa efter med bilen vart man än går. Jag känner mig som en alien emellanåt. En del har svårt att hantera att jag inte följer mönstret. Är det så här invandrare känner sig i Sverige?

Med små myrsteg håller samhället på att förändras. Entreprenörsandan gror och nya restauranger, fik och affärer poppar upp emellanåt. Det går inte fort och det är ingen explosionsartad utveckling - men det händer något! Ikväll var vi och fikade på ett nyöppnat fik. Jag och en kollega var de enda tjejerna på det stora fiket såklart. Fiket var misstänkt likt "Espressohouse" eller liknande koncept. Det första fiket med riktig västerländsk touch som vi har stött på. Kul och gott! Samtidigt ger det en indikation på att det Tripoli jag upplever idag kommer troligtvis se helt annorlunda ut om tio år.

På ett sätt så är det ganska befriande att leva i ett samhälle där det inte finns så mycket att köpa. Man kopplar bort det materiella helt och det är så befriande skönt. Vad ska jag ha på mig? Helst nåt som inte är alltför sandigt eller smutsigt. Vad som istället blivit viktigt är mer primära saker som mat, vatten och fungerande avlopp. Emellanåt känns det lite sorgligt att innehållet i staden kommer att utvecklas till att likna vilken storstad som helst - men jag förstår ju att det är svårt att hindra.