söndag 30 november 2008

Dagens bild

En kollega fotograferade utanför stan

fredag 28 november 2008

Kulturskillnader

Man blir förvånad över hur olika man beter sig i olika kulturer. Här ser man ofta män gå omkring hand i hand. Det är tecken på riktig vänskap. Även kvinnor går ofta hand i hand om de är goda vänner. En man och en kvinna går dock väldigt sällan hand i hand även om det är inte är direkt förbjudet. Det är dock strängt förbjudet för en man och kvinna att pussas offentligt. Inte bara lite oacceptabelt utan straffbart om polisen ser det. Om man ser någon pussas kan man ange dom för polisen om man är på det humöret.

På jobbet sitter jag tillsammans med en grupp indier (India Corner kallar jag vår lilla enhet). Jag har därför den fantastiska förutsättningen att även lära mig lite om indiernas kultur. Mitt första intryck är hur hövliga de är mot varandra. Även om inte kastsystemet finns kvar i samma bemärkelse som tidigare så är det mycket tydligt vilken "rang" de har inom gruppen. De äldre som har mest erfarenhet blir kallade för "SIR" av de andra. Om någon kommer från en fin familj eller är mycket omtyckt av andra skäl så kallas den personen för "G". Mycket intressant.

De känner nog också av kulturkrocken sedan jag flyttade in i deras grupp. Jag är ju ganska frispråkig och även om jag är artig så underkastar jag mig inte särskilt mycket. En ung indier uttryckte sig lite skämtsamt (men det låg även lite allvar i rösten) inför alla att han tyckte att även jag skulle kalla de äldre indiska medarbetarna för SIR. Då replikerade jag snabbt tillbaka att i sådana fall vore det dags för honom att börja kalla mig för MADAME eftersom jag har mer erfaranhet av Urban Planning än vad han har. Det tyckte de var kul och jag kände att med den kommentaren så klev jag upp ett steg i hierarkin i India Corner. Jag gillar dom verkligen!

Kommentarer på bloggen

Flera har kontaktat mig angående att deras kommentarer inte syns på bloggen. Jag har inte fått någon kommentar på flera veckor!!! Det beror alltså inte på mig att kommentarerna inte syns.....dom har inte kommit fram helt enkelt. Jag granskar kommentarerna innan jag publicerar dom....men jag har ännu inte censurerat något.

Försök gärna igen! Jag är glad om det lyckas. Annars får ni stå ut med att bara läsa mina små inlägg.

Just nu är jag inne i en period när jag saknar er alla jättemycket...

Becky och Jenny - hur mår katterna?
Linda - stugan?
Berra - kaffet?
Frasse - årets franska saft?
Jonathan - hur klarar du dig utan mig? (troligtvis utmärkt vilket är irriterande)
Michael - är dom elaka mot dig?
Öp-gänget - hur går det med Ostlänken?
Lisa - pratar underbarnet ännu?

torsdag 27 november 2008

Dagens bild

Jag tycker det går framåt i gatubygget utanför jobbet...

tisdag 25 november 2008

Jul, utveckling och materialism

Snart är det första advent påstår min almanacka (som för övrigt är helt tom på anteckningar från och med 22 oktober). Jag har inte sett en enda libyer med almanacka. Väldigt få har klocka på sig. De viktigaste tiderna att passa är de fem bönetiderna och det är svårt att missa eftersom minareterna påminner ljudligt. Jag vaknar till böneutrop, jag fikar till böneutrop och jag äter kvällsmat till böneutrop. Även om almanackan indikerar att julen närmar sig så bidrar inte vädret till några julkänslor - ca 20 grader och sol idag.

Nu har jag nog kommit på vad som är mest annorlunda mot hur det är i Sverige - detta känns verkligen som männens samhälle. På dagarna kan man se kvinnor gå ute själva men oftast går de tillsammans med en man. Det är i princip inga kvinnor alls ute på kvällarna. Bara män överallt. Även i affärer är det manliga biträden...även om man ska köpa kvinnliga underkläder.

Jag får en del reaktioner när jag traskar omkring själv utomhus på dagarna. Ibland blir det överreaktioner som t ex män som börjar följa efter med bilen vart man än går. Jag känner mig som en alien emellanåt. En del har svårt att hantera att jag inte följer mönstret. Är det så här invandrare känner sig i Sverige?

Med små myrsteg håller samhället på att förändras. Entreprenörsandan gror och nya restauranger, fik och affärer poppar upp emellanåt. Det går inte fort och det är ingen explosionsartad utveckling - men det händer något! Ikväll var vi och fikade på ett nyöppnat fik. Jag och en kollega var de enda tjejerna på det stora fiket såklart. Fiket var misstänkt likt "Espressohouse" eller liknande koncept. Det första fiket med riktig västerländsk touch som vi har stött på. Kul och gott! Samtidigt ger det en indikation på att det Tripoli jag upplever idag kommer troligtvis se helt annorlunda ut om tio år.

På ett sätt så är det ganska befriande att leva i ett samhälle där det inte finns så mycket att köpa. Man kopplar bort det materiella helt och det är så befriande skönt. Vad ska jag ha på mig? Helst nåt som inte är alltför sandigt eller smutsigt. Vad som istället blivit viktigt är mer primära saker som mat, vatten och fungerande avlopp. Emellanåt känns det lite sorgligt att innehållet i staden kommer att utvecklas till att likna vilken storstad som helst - men jag förstår ju att det är svårt att hindra.

måndag 24 november 2008

Hälsa Linköping

Idag reste Michael tillbaka till snöiga Sverige. Jag tror han har haft en bra semestervecka även om han nog är lite chockad av en del upplevelser som t ex sopberg, trasiga stadsmiljöer och vilda taxiresor. Förhoppningsvis så överväger de positiva upplevelserna såsom spännande platser och vänliga människor. När man hälsar på blir man en i gänget direkt!

För min del har det varit en befrielse att under denna vecka kunnat promenera fritt på kvällarna i stan. I vanliga fall blir man ganska inlåst eftersom kvinnor inte ska röra sig ute ensamma efter mörkrets inbrott (ca 18.00). Det var lite synd att jag var en hängig hamster under delar av tiden han var här...men hotell Viktoria har inga garantier. Precis som allt annat i Libyen.

Här kommer en kort summering av Michaels vecka:

Diverse restaurangbesök

Provsittning av romerska toaletter

Bad i Medelhavet

Nya klädinköp

lördag 22 november 2008

Afrikas Rom

Igår besökte vi magnifika Leptis Magna - ett arkeologiskt område efter en stad som grundlades ca 500 f. Kr. Utgrävningsområdet är Libyens största och internationellt mest kända. Området är med på UNESCOs världsarvslista (liksom Sabratha som jag beskrivit i ett tidigare inlägg). Leptis Magna var som mest betydelsefull kring 200 e. Kr. då Septimius Severus var kejsare i Romarriket och gjorde allt för göra staden till Afrikas Rom. Kejsare Septimius var född i Leptis Magna 146 e. Kr. och var Romarrikets förste afrikanskfödda kejsare. Liksom Sabratha skadades tyvärr staden rejält i en kraftig jordbävning på 300-talet.

Septimius båge

Romersk bad

Medusa

Basilika (kyrka)
Amfiteater för gladiatorspel

Jag - en hamster

Jag har så mycket att berätta från de senaste dagarna att jag måste dela upp det i flera inlägg. Vi börjar med det gamla vanliga...mina sjukdomsäventyr:

Fick självklart en inflammation kring visdomstaden. Det är något jag är van vid och det brukar släppa efter några dagar av noggrann rengöring. Här i Libyen blir dock en vanlig inflammation aldrig särskilt vanlig. Det blir alltid mycket värre. Mina vänliga kollegor älskar att berätta historier om vilka konstiga sjukdomstillstånd de har drabbats av under sin Libyentid. Det är så stärkande att höra.

Min tand blev iallafall inte alls bra. Tillslut blev jag en hamster och det kändes som om huvudet skulle sprängas bort från resten av kroppen. Efter inrådan av min husläkare i Sverige (som jag fick kontakt med via mail) så äter jag nu antibiotika. JA, JAG SKA TA BORT DOM...SLUTA TJATA!

onsdag 19 november 2008

Dagens bild

En uppgrävd gata nära kontoret.
Handarbete pågår.

tisdag 18 november 2008

Sverigebesök och ökensafari

Har besök av en kollega från Sverige denna vecka. Det var med några timmars marginal han kom in i landet. Från och med idag får man nämligen inte komma in i landet längre med turistvisum (en ny regel som lanserades igår enligt uppgift). Här kan det ändras från dag till dag vad som gäller. Ett antal resenärer från många länder fick alltså vända vid flygplatsen idag eftersom de inte hade hunnit bli informerade. Man undrar ju lite smått om detta är mitt första men också sista besök på plats? Jag som har hoppats på att kunna visa landet för fler. Men reglerna kanske ändras tillbaka lika fort igen.

Ett större gäng av svenskarna från kontoret har tagit semester för att åka på en femdagars ökensafari i södra Libyen. Först inrikesflyg och sen ut i sanden med fyrhjulsdrivna bilar. Jag är ganska nöjd över att jag inte ska med...vädret är ostabilt nu. Kraftiga oväder med åska, regn och rusk har regelbundet passerat de senaste dygnen. Nattemperaturerna i öknen är svala även sommartid. Jag tillhör nog "de fega" härnere. För mig är det ett äventyr att bara besöka kontorets toalett.

lördag 15 november 2008

Skansen

Min svenska chef och hans hustru har bott och arbetat i omgångar i Afrika sen 1983. Det är intressant att höra deras beskrivningar om hur olika länderna är på denna kontinent. De har upplevt både fantastiska och hårresande upplevelser under dessa år. Man känner sig ganska oerfaren i det sällskapet. På jobbet finns det fler "utomlandsrävar" och när de går igång med sina historier på fikarasten så har man inte mycket att komma med. Det är krokodiler som ätit upp hela människor, lejon som ryter utanför tältet på savannen etc. Jag försöker alltid bidra med något kul då och då men när jag skulle dra parallellen mellan Afrikas krokodiler (de har en kompis som fick en krokodil i armen när han kulle hämta vatten) och Sveriges gammelgäddor (jag har en kompis vars pappa fick en gädda i foten när han skulle bada) var det ingen mer än jag som tyckte det var kul. Hehe....jag tycker fortfarande liknelsen är bra.

Men tillbaka till min chefs hustru. Efter en längre period i ett afrikanskt land kom hon tillbaka till Sverige och tog ett antal prover eftersom hon hade varit så kass i magen i ett halvår. När provsvaren kom så fick hon prata med en finlandsvensk läkare som sa så här till henne med stark finsk brytning: "Bara så du vet så har du ett helt Skansen i magen".

För den djurintresserade:
På tal om Skansen så kan man i princip köpa vilket djur som helst här. Orkar inte riktigt beskriva förhållandena men jag kan ge ledtrådar som marknader, små burar, gassande sol.

fredag 14 november 2008

Magsjuka nr 2

Då var vi där igen. Feber och magont. Men så här ÄR det beskriver mina kollegor. Det kallas invänjningsfasen...

För att höja stämningen skickar jag med en bild tagen från taket där jag jobbar. Ja, vi sitter ibland häruppe på taket och fikar i solskenet!


onsdag 12 november 2008

Jag trivs här

Jag hoppas kunna skriva små rapporter på denna blog varje dag men ibland måste man vila från datorn så bli inte alltför besvikna om det är "tyst" några dagar emellanåt. Dagarna är långa och på kvällarna ska mycket hinnas med.

Efter dagens jobbpass åkte jag och en kollega till en läkarstation där jag fick ta blodprov för att få veta min blodgrupp (nej jag visste inte vad jag hade...jag vet...ovanligt för att vara mig). Blodprovet är ett steg i körkortsprocessen. Sedan var vi på Suk Al Mahari, större mataffär, och handlade mat. Nu har jag dricksvatten så jag klarar mig ett tag. Vi rekommenderas att inte ens borsta tänderna i dricksvattnet. Men det glömmer jag bort ganska ofta.

När man som västerlänning kommer hit med erfarenheten av att leva i ett hyperorganiserat land så kan nog tillvaron här te sig som en stor kaotiskt sandlåda. Men för varje dag som går så smyger sig nya känslor in i kroppen och nu efter en snart en månad så måste jag bara erkänna: Jag trivs riktigt bra!

tisdag 11 november 2008

Olika synvinklar

Jag ser hela tiden omgivningen på olika sätt. Mitt kvarter upplever jag ibland som ett riktigt sunkställe med risiga hus, tomma höghusskal och sopor överallt. Att bo granne med tio gigantstora oljecisterner á la Norrköpings hamn är väl inte heller drömmen (särskilt inte med tanke på den bredvidliggande bröllopslokalen som skjuter fyrverkerier varje natt...gör en riskanalys på det den som vill). Men så räcker det att man går en liten promenad och ser hur vacker kvartersmoskén är i morgonljuset - då känns Libyen som den vackraste platsen på jorden.








Lindrig lårskada och apoteksvanor

Är innebandykarriären slut? Var jag en klart lysande stjärna som bara föll?
Skadad i höger lår. Sträckning eller bristning. Typiskt. Det blev till att sitta i bastun istället efter bara fjuttiga 20 minuters spel. Men idag har jag varit på apoteket och hämtat gel för onda muskler.

På apoteket kan man hämta ut precis vilken medicin som helst. Inget är receptbelagt. Har några kollegor som besökt läkare för diverse krämpor. Det är inga "lätta" mediciner de kommer tillbaka med. Bredspektrumantibiotikan flödar. Lite förkyld? Slå till med lite doxycyklin föreslår läkarna...och skriver upp ordet ordet på en lapp så man ska komma ihåg det när man går till apoteket. Det är bara att själv ta reda på det latinska namnet på läkemedlet så plockar den trevliga personalen fram vad du behöver - exempelvis ibuprofen gel (iprengel för den oinvigde) som jag köpte idag.

Va....har vi problem med antibiotikaresistens?

söndag 9 november 2008

Tuuuuut och KRASCH

Ljudnivåen är ett av de första intrycken man får från trafiken. Det tutas hela tiden -på precis allt. I princip så betyder tutandet "här kommer jag - flytta på er" men det betyder även ett antal andra saker så det är bara att ligga på tuten hela tiden när man kör.

Även om gatorna är packade av bilar i alla körfält försöker man alltid få upp så mycket fart som möjligt om det blir en lucka för att sedan tvärnita några sekunder senare. Jag tror det är däckljudet från tvärnitarna man vill åt. Sen är det alla ihopkörningar. Tvärnit, däcktjut, KRASCH! Plåtskador på alla bilar. Mina kollegor som kör säger att det påminner mycket om gocart.

Man behöver bil för att kunna göra saker på fritiden. Vi samåker med varandra hela tiden för diverse ärenden och ofta sitter vi ihoppackade fem (så alla har varsitt bälte). Det blir som sagt en hel del bilåkande. När man sitter ihopklämd i baksätet i en vrålhet bil med en van gocartförare vid ratten och dunkande arbisk popmusik i högtalarna....då kommer genast den absurda känslan av att man är med i en dokusåpa tillbaka.

När man kommer utanför stan t ex på motorvägen till flygplatsen är jag inte lika road längre. Det är kaos och allt handlar om att åka så fort det bara går. 150 km i timmen i bilar som som borde skrotats för 25 år sen och de flesta utan bälten. Jag har redan sett två monsterolyckor där ingen kan ha överlevt då det liksom inte blir mycket kvar av bilarna alls. Riktigt otäckt! Här anser man att det är ödet som bestämmer om det kommer att gå bra eller inte.

Det kommer ta månader innan min körkortsansökan gått igenom. När det är klart får även jag en bil att köra...tills dess bara observerar jag. Ska bli spännande att få köra gocart sen. Det kommer att gå bra Insha'Alla.

En liten parentes för den trafikintresserade: En av de oskrivna trafikreglerna här är att man har väjningsplikt när man är i rondellen. Men... alla kör precis hur de vill egentligen.....viktigaste är att tuta. Dubbel- och trippelparkeringar på alla vägar (även riksvägar). Hoppas kunna få lite bra bilder på både det ena och det andra att ta med mig hem till trafikarna på avdelningen.

fredag 7 november 2008

Till ornitologerna i bekantskapskretsen


Vad är det här för en skönsjungande vitsvart fågel?


Sabratha - del av romarriket

Idag har vi besökt lämningarna av hamnstaden Sabratha - en arkeologisk plats som finns med på UNESCOs världsarvslista. Sabratha grundlades ca 500 f. Kr men utvecklades kraftigt under tiden det var en del av romarriket ca 100-200 e. Kr. År 365 drabbades staden av en kraftig jordbävning och skadades då svårt.

Sabratha som ligger väster om Tripoli utgjorde tillsammans med Oea (dagens Tripoli) och Leptis Magna (arkeologisk plats öster om Tripoli) handelsporten till norra Afrika kallad Tripolitania.

Fantastisk lämning av en teater som var Afrikas
största under stadens storhetstid. Akustiken!!!
Romerskt bad.

Kolonner från en kyrka? om jag minns rätt.
Det var kolonner och lämningar överallt...




torsdag 6 november 2008

Downtown

Äntligen tillbaka på jobbet idag. Underbar känsla att vara feberfri! Lägenheten är trevlig men måttligt stimulerande efter tre dygn. Hösten börjar knacka på dörren. En del libyer går redan omkring med vinterrockar. Det var ca 20 grader varmt på dagen och 15 grader nu på kvällen. Regnet har legat i luften hela dagen. Det är inte bara vi svenskar som pratar om vädret i tid och otid har jag upptäckt.

Torsdag är veckans sista vardag eftersom vi jobbar söndag-torsdag. Det är alltså fredagskänsla på torsdagen. Imorgon fredag är allt stängt. Fredagsbönen mitt på dagen är veckans viktigaste bön. Då får man höra imamernas predikan genom minareternas högtalare. Vanliga dagar är det bara inspelade böneutrop som ljuder i högtalarna när männen ska gå till moskén (detta sker fem ggr/dag).

Efter jobbet idag åkte jag och en kollega till centrum och bara strosade omkring. Se bilder nedan.



Moskén i centrum var en romersk katedral innan den byggdes om.

Skymningsljus

Bilar, bilar och trafikpoliser

Köttmarknad där man kan hitta spännande kött (jag har redan provat kamel).


tisdag 4 november 2008

Mat och dryck

Berra har självklart skickat in frågor om mat och dryck. Skåningarna kan ju bara tänka på "möen mad å god mad å mad i rättan ti".....

Känner att jag inte har hunnit studera matkulturen så mycket ännu. Jag får återkomma med lite roliga bilder. Mitt första intryck är att maten är god. Vitt bröd och harissa ingår i nästan alla måltider. Jalapeno används också i många rätter. Mycket "fast food" överallt.

Kaffet, kaffet, kaffet undrar alla i kaffeklubben. Kaffet är GOTT. Särskilt cappucinon. Det italienska arvet gör sig påmint. Men att de använder kranvatten på caféer och restauranger är bekymmersamt tycker min mage. Det är bara att vänja sig - man kan ju inte vara utan. Vem har förvärvat min plats i kaffeklubben?

På G igen

Känner ett behov av att skriva av mig på bloggen trots att jag inte har så mycket att rapportera. Nu har jag iallafall fått känna på hur det är att integreras i en ny kultur - bakteriekultur alltså. 40 graders feberfrossa har man inte varje dag. Tur det gick över....var liiiiite orolig i förrgår natt när jag blev så svimmig att jag fick ligga på badrumsgolvet. Jag får nog tacka en kär vän som föreslog att jag skulle ta med mig vätskeersättning i packningen. Känner mig som en ny människa nu när febern gick ner även om magen troligtvis kommer att vara paj ett tag framöver.

För den djurintresserade:
Jag kommer med stor sannolikhet att återkomma ganska ofta till det här med djur. Eftersom många inte alls har det djurintresse som jag har så kommer mina djurbetraktelser att finnas under denna underrubrik. Så kan de som inte vill läsa lätt välja bort den delen.

Jag har svårt att förlika mig med vissa saker som jag ser här t ex hästar och getter som står bundna på torg hela dagarna, i gassande sol och utan vatten, endast för att man ska fotograferas med dom. Men jag måste nog bara vänja mig. Jag vet att detta inte är unikt för Libyen. Kanske är det så att i länder med stor välfärd tenderar vi att förmänskliga djuren istället? Nej men inte jag...Bessie gillar tvångsmys....det gör hon.

Den magra, haltande hunden var förresten borta idag. Den låg på samma ställe i nästan två dygn. Att vara hemlös och skadad hund i ett land där hunder i princip står lägst i rang av alla djurarter är nog ingen höjdare. Idag har jag iallafall fått veta att i samma hus som jag bor i (fast på baksidan) bor en amerikansk kvinna som engegerar sig i hemlösa djur och hjälper dem på olika sätt. Man kan alltid hoppas!

söndag 2 november 2008

Kan jag få bo hos dig?


Självklart har det flyttat in en hund på ödetomten utanför mitt fönster. Hunden har svårt att gå och ser eländigt mager ut. Gissa om det kliar i fingrarna att plocka upp den i lägenheten för att ge den mat, vatten och kärlek...NEJ det kommer inte att hända...men jag lider av att se den.
...
Blev krasslig inatt med feberfrossa. Tog mig till jobbet imorse men vid lunchen tyckte mina kollegor att jag skulle bli hemkörd. Och det var nog rätt beslut. Feber och riktigt körig i magen. Eftersom jag köpte med mig nästan halva apotekssortimentet inför resan så känner jag mig ganska lugn. Dricka, sova och hålla sig nära badrummet blir prioritet 1 närmaste dygnet. Oroa er inte...jag ska bespara er fler detaljer om detta missöde och återkomma med mer trevliga betraktelser

lördag 1 november 2008

Citron till maten?

Min kollega har ett antal citronträd utanför sitt lägenhet. Läckert att kunna plocka...

Beachen

Dagen började med brunch på ett kafé i stan. Efter det en två timmars bilfärd mot Paradise beach. Det finns stränder även i centrala Tripoli men med tanke på avloppsledningar och annat otrevligt så badar de som har möjlighet en bit utanför stan. Det var disigt idag vilket passar den solkänsliga huden utmärkt. Ca 23 grader i Medelhavet och 30 i luften. Badsäsongen är över för den inhemska befolkningen. Det var endast vi, åtta svenskar, på hela stranden. Upptäckte att det är på landet de lösspringande hundarna finns.

Dagen har varit i stort sett perfekt. Det enda som har grumlat mitt sinne något är den nya vetskapen (som nån råkade kläcka ur sig) att ca 50% av de som jobbat i projektet har hamnat på sjukhus härnere och legat med dropp på grund av maginfektioner. Bakterier och amöbor i en salig blandning. Vad snällt att jag fick reda på det. Man har ju varit ganska kass i magen sen dag tre ungefär. Hehe.....men jag är vid gott mod. Anna...om det blir sämre tider i Linköping kan du alltid få hälsa på mig...finns säkert både det ena och det andra du skulle kunna hjälpa till med.


Vägen till beachen
Paradise beach