Julefrid

Nu tar bloggen en kort paus eftersom jag är hemma och firar jul.
Märker ni vilken frisk luft vi har i Sverige?

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR

Dagens bild

Nu är gatan utanför mitt jobb klar...tror jag...

Julfest

Igår hade vi julfest i Al Fatah Tower, högst upp i en snurrande restaurang på 28:e våningen. Festen innehöll allt ifrån buffémat, svenska julsånger som med hjälp av översättningsprogram fick nya fina engelska texter (t ex "Three ginger cracker guys" och "Fox hurry over the ice") och avslutningsvis den mycket trevliga leken julklappsspelet.

Högst upp är den snurrande restaurangen

Jag försökte ta kort på utsikten...kul effekt

I julklappsspelet blir alla lite lagom taggade

Fakta om landet

Eftersom jag är på mitt pedagogiska humör idag tar vi lite fakta om Libyen.

Officiella namnet:

Socialist People's Libyan Arab Great Jamahiriya

Ytstorlek:
Ca 1,8 miljoner kvadratkilometer.
Libyen är ungefär fyra ggr så stort som Sverige och det 17:e största landet i världen till ytan.

Invånarantal:
Ca 6 miljoner inräknade (troligtvis fler)

Öken:
Stora delar av landets yta är öken (Sahara).
Libyska öknen är en av de torraste platserna på jorden. På vissa ställen kan det gå årtionden utan regn.

Värmerekord:
År 1922 uppmättes en lufttemperatur på 57,8 i en ort väster om Tripoli.

Valuta:
Libysk dinar. 1 dinar = 6 kr. Cash is king. Inga affärer eller restauranger tar kort. Men det finns uttagsautomater. Matpriserna tangerar Sveriges nivåer (det har nyligen gjorts stora prishöjningar på mat) med undantag för bröd som är subventionerat. På bageriet får du två kassar med minibaguetter för 6 kr. Vitt bröd verkar vara basföda.

Hemlängtan

Ok, jag erkänner. Nu har jag stark hemlängtan. Troligtvis för att många av mina nyfunna vänner redan har åkt hem till Sverige på julledighet. Vetskapen om att jag själv åker om en vecka påverkar också.

Ahhhhh...jag måste aktivera mig sista veckan för att få tiden att gå. Det finns risk att Bessie kommer att bli överpromenerad under julen...jag har två månaders promenadbehov i kroppen. Hur kan människor leva i ett land utan att röra på sig?

Charmiga detaljer

Som tillfällig gäst i staden chockas man av hur nedgånget stora delar av bostadsbeståndet är. Men det pågår en hel del nybyggnation och även viss renovering. Den vanligaste formen av upprustning verkar vara att med ett antal stora grävmaskiner totalrensa ett "förnyelseområde" för att sedan bygga nytt där. Men det som är kanske allra mest intressant är den renoveringspotential som finns om man hade viljan och ekonomiska resurser. Det finns några fantastiska bostadsbestånd från den italienska tiden som skulle må bra av en varsam men ordentlig totalrenovering. Tyvärr verkar det inte vara så populärt att bevara det italienska arvet...och jag förstår ju varför...men min personliga åsikt är att det är en kulturskatt. Nu skulle jag haft lite bilder på schyssta italienska hus. Men eftersom jag inte lyckats få med det på bild så tar vi några charmiga detaljer istället.

En trevlig port

Detalj på ett elskåp

Kakel infogat i husväggen

Kanske inte så funktionellt...

men det gör sig bra på bild.

Känslig? Hoppa över...

Jag har klarat dagen förvånansvärt bra. Det gick inte att undvika att se dagens fårslakt men när djuren väl var döda så tyckte jag inte det kändes konstigt. Det hela handlar ju bara om att jag är ovan. Är ju väl medveten om att de flesta slaktade sin egen gris till jul i Sverige förr. Kanske har det svåraste under dagen varit att känna lukten av bränt får. Man bränner fårhuvuden och ibland hela kadaver utmed gatorna. Jag har inget emot fårslakten utan tycker bara allmänt det är jobbigt att se på. Här verkar de vara hur vana som helst. Nu är fåren goda maträtter istället! Lite bilder nedan för den okänslige som vill veta hur det verkligen ser ut i staden denna speciella dag. Att traska hem från jobbet var ett äventyr. Ni har väl upptäckt att bilderna blir stora om man klickar på dom?

Fårkadaver på trottoaren

Ganska blodiga gator....ja överallt

Små eldar här och där utmed gatorna

Många får slaktades på taken (såg vi från jobbet)

En del hänger upp sina får på balkongen

Dan före dan

Imorgon börjar Eiden - den stora festhelgen. Kul att se hur alla lyser av glädje över att vara tillsammans med släkt och vänner under flera dagar. Måndag är stora slaktardagen. Alla familjer (som har råd) har under helgen köpt ett eller ett par får som imorgon ska användas till festmåltider. Nu står fåren bundna på gatan utanför husen och bräker. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen imorgon...har ju lite svårt för sånt här. Vi gick en sväng i Medinan under eftermiddagen och upptäckte att det var stora knivsäljardagen idag. Knivar stora som machetes och grillgaller såldes överallt.

Jag är helt klart lite överkänslig när det gäller djur...för min egen skull vore det mycket bättre om jag hade en lite hårdare yta. Men jag ser det som en utmaning - grejar jag morgondagen så grejar jag det mesta! Jag har ju inget problem att äta kött. Känner mig som en hycklare.

Naturutflykt i en wadi

Idag har vi promenerat tre timmar i en wadi = en flodfåra som större delen av året är uttorkad. En wadi har ofta annorlunda vegetation jämfört med det omkringliggande ökenlandet. Den här årstiden är det dock ganska torftig vegetation även i wadin. Men på våren är det nog fantastiskt! Det var riktigt kyligt och smådimmigt ute idag men ändå är det så skönt att komma ifrån Tripolis avgaser och få friskare luft i lungorna. Bilderna blev ganska grå men jag visar dom ändå. Jag väljer att inte visa bilderna på alla sopberg vi gick över. Många har wadin som avdumpningsplats för sopor, bilar etc.

Promenad i wadin

Efter de senaste dagarnas regn var det lite

vatten i wadin på vissa ställen.

Wadin letar sig ut mot havet

Vid havet fikade vi

På tillbakavägen började ett gäng kameler

följa efter mig och Elin

Dagens bild

När jag gick ut från porten imorse möttes jag av - just det....en kamel!
Vågar knappt tänka tanken att den har suttit där på flaket i regnstormen inatt. Troligtvis ska den nu bli mat inför storhelgen. Jag är nu ledig en vecka från jobbet eftersom man från och med söndag firar något som kallas Eid. Kommande dagar slaktas en hel del djur (främst lamm) och sedan lagar man maträtter på köttet och umgås med släkt och vänner under fyra dagar. Just nu säljs det levande får och lamm i varenda gathörn. Man slaktar fåren direkt på gatan utanför sitt hus. Gissar att detta blir en upplevelse för mig...

Regnperiod

Jag tror man kan säga att regnperioden började idag. Från december till februari brukar det regna en hel del för att sedan vända och bli kruttorrt igen. Dagen har präglats av störtregn, åska och blåst. Eftersom det inte finns något dagvattensystem så blir det kaos på vägarna när det regnar. Man får promenera i en stor lervälling och blir blöt upp till knäna.

Bilarna simmar

Det är svårt att ta sig över gatan

Grattis mamma

Grattis på födelsedagen!

Blommor och apelsiner

kanske kan lysa upp i

höstmörkret.

Nyskördade apelsiner

är Libyens guld just nu.
Hoppas du får en fin dag!

Dagens bild

Idag blev jag så störd av allt biltutande och däcktjutande utanför kontoret att jag hävde mig ut genom fönstret och tog en bild på bilarna. Provokativt va? Resultatet ser ni nedan. Gatorna blir mer och mer överfyllda av bilar. Vissa bilmärken subventioneas så att så många som möjligt ska ha råd att skaffa bil. Bilförsäkringarna är enormt generösa vilket inte inbjuder till att vara varsam. En full bensintank kostar ca 35 kronor. Parkera kan man göra överallt - särskilt i rondeller. Dubbel- och trippelparkeringar är vanligt. Särsklit utanför moskeerna. Vadå...blev det böneutrop när man råkade sitta i bilen så är det väl bara att lämna bilen stående mitt i filen...vad ska man göra?

Jag har förresten redan fått mitt körkort! Det var nån som kände nån som kände nån som fixade det fortare för samma peng.

Vardag

Vardagen lunkar fram och man kommer fort in i ett rutinbeteende. Precis som hemma i Sverige så spenderar man sin största del av tillvaron på jobbet. En stor skillnad med jobbet i Libyen är att man nästan aldrig i förväg vet vad som kommer att hända eftersom det inte är samma strukturering och planering av dagarna i förväg. Man försöker jobba på i sitt vanliga tempo men det är inte lätt. När kan jag få materialet? Imorgon Insha'Allah. Finns det papper att skriva ut på? Nej, men det kommer nog om några dagar eller veckor.

Igår var en typisk måndag vilket innebär veckans andra jobbdag eftersom vi jobbar söndagar:

08:00 På jobbet
12:00 Lunch på Kaptenen (varje dag samma pizza-kebabställe Kaptenen)
17:00 Strömmen bryts helt plötsligt utan förvarning (save = viktig knapp)
18:00 Upptäcker att även lägenheten är strömlös
18:15 Färd mot Ericssoncampen för innebandy
23:00 Hemma igen. Strömmen tillbaka. Thank you!

Himlen brinner ibland

Tuffa tag i innebandylokalen

Dagens bild

En kollega fotograferade utanför stan

Kulturskillnader

Man blir förvånad över hur olika man beter sig i olika kulturer. Här ser man ofta män gå omkring hand i hand. Det är tecken på riktig vänskap. Även kvinnor går ofta hand i hand om de är goda vänner. En man och en kvinna går dock väldigt sällan hand i hand även om det är inte är direkt förbjudet. Det är dock strängt förbjudet för en man och kvinna att pussas offentligt. Inte bara lite oacceptabelt utan straffbart om polisen ser det. Om man ser någon pussas kan man ange dom för polisen om man är på det humöret.

På jobbet sitter jag tillsammans med en grupp indier (India Corner kallar jag vår lilla enhet). Jag har därför den fantastiska förutsättningen att även lära mig lite om indiernas kultur. Mitt första intryck är hur hövliga de är mot varandra. Även om inte kastsystemet finns kvar i samma bemärkelse som tidigare så är det mycket tydligt vilken "rang" de har inom gruppen. De äldre som har mest erfarenhet blir kallade för "SIR" av de andra. Om någon kommer från en fin familj eller är mycket omtyckt av andra skäl så kallas den personen för "G". Mycket intressant.

De känner nog också av kulturkrocken sedan jag flyttade in i deras grupp. Jag är ju ganska frispråkig och även om jag är artig så underkastar jag mig inte särskilt mycket. En ung indier uttryckte sig lite skämtsamt (men det låg även lite allvar i rösten) inför alla att han tyckte att även jag skulle kalla de äldre indiska medarbetarna för SIR. Då replikerade jag snabbt tillbaka att i sådana fall vore det dags för honom att börja kalla mig för MADAME eftersom jag har mer erfaranhet av Urban Planning än vad han har. Det tyckte de var kul och jag kände att med den kommentaren så klev jag upp ett steg i hierarkin i India Corner. Jag gillar dom verkligen!

Kommentarer på bloggen

Flera har kontaktat mig angående att deras kommentarer inte syns på bloggen. Jag har inte fått någon kommentar på flera veckor!!! Det beror alltså inte på mig att kommentarerna inte syns.....dom har inte kommit fram helt enkelt. Jag granskar kommentarerna innan jag publicerar dom....men jag har ännu inte censurerat något.

Försök gärna igen! Jag är glad om det lyckas. Annars får ni stå ut med att bara läsa mina små inlägg.

Just nu är jag inne i en period när jag saknar er alla jättemycket...

Becky och Jenny - hur mår katterna?
Linda - stugan?
Berra - kaffet?
Frasse - årets franska saft?
Jonathan - hur klarar du dig utan mig? (troligtvis utmärkt vilket är irriterande)
Michael - är dom elaka mot dig?
Öp-gänget - hur går det med Ostlänken?
Lisa - pratar underbarnet ännu?

Dagens bild

Jag tycker det går framåt i gatubygget utanför jobbet...

Jul, utveckling och materialism

Snart är det första advent påstår min almanacka (som för övrigt är helt tom på anteckningar från och med 22 oktober). Jag har inte sett en enda libyer med almanacka. Väldigt få har klocka på sig. De viktigaste tiderna att passa är de fem bönetiderna och det är svårt att missa eftersom minareterna påminner ljudligt. Jag vaknar till böneutrop, jag fikar till böneutrop och jag äter kvällsmat till böneutrop. Även om almanackan indikerar att julen närmar sig så bidrar inte vädret till några julkänslor - ca 20 grader och sol idag.

Nu har jag nog kommit på vad som är mest annorlunda mot hur det är i Sverige - detta känns verkligen som männens samhälle. På dagarna kan man se kvinnor gå ute själva men oftast går de tillsammans med en man. Det är i princip inga kvinnor alls ute på kvällarna. Bara män överallt. Även i affärer är det manliga biträden...även om man ska köpa kvinnliga underkläder.

Jag får en del reaktioner när jag traskar omkring själv utomhus på dagarna. Ibland blir det överreaktioner som t ex män som börjar följa efter med bilen vart man än går. Jag känner mig som en alien emellanåt. En del har svårt att hantera att jag inte följer mönstret. Är det så här invandrare känner sig i Sverige?

Med små myrsteg håller samhället på att förändras. Entreprenörsandan gror och nya restauranger, fik och affärer poppar upp emellanåt. Det går inte fort och det är ingen explosionsartad utveckling - men det händer något! Ikväll var vi och fikade på ett nyöppnat fik. Jag och en kollega var de enda tjejerna på det stora fiket såklart. Fiket var misstänkt likt "Espressohouse" eller liknande koncept. Det första fiket med riktig västerländsk touch som vi har stött på. Kul och gott! Samtidigt ger det en indikation på att det Tripoli jag upplever idag kommer troligtvis se helt annorlunda ut om tio år.

På ett sätt så är det ganska befriande att leva i ett samhälle där det inte finns så mycket att köpa. Man kopplar bort det materiella helt och det är så befriande skönt. Vad ska jag ha på mig? Helst nåt som inte är alltför sandigt eller smutsigt. Vad som istället blivit viktigt är mer primära saker som mat, vatten och fungerande avlopp. Emellanåt känns det lite sorgligt att innehållet i staden kommer att utvecklas till att likna vilken storstad som helst - men jag förstår ju att det är svårt att hindra.

Hälsa Linköping

Idag reste Michael tillbaka till snöiga Sverige. Jag tror han har haft en bra semestervecka även om han nog är lite chockad av en del upplevelser som t ex sopberg, trasiga stadsmiljöer och vilda taxiresor. Förhoppningsvis så överväger de positiva upplevelserna såsom spännande platser och vänliga människor. När man hälsar på blir man en i gänget direkt!

För min del har det varit en befrielse att under denna vecka kunnat promenera fritt på kvällarna i stan. I vanliga fall blir man ganska inlåst eftersom kvinnor inte ska röra sig ute ensamma efter mörkrets inbrott (ca 18.00). Det var lite synd att jag var en hängig hamster under delar av tiden han var här...men hotell Viktoria har inga garantier. Precis som allt annat i Libyen.

Här kommer en kort summering av Michaels vecka:

Diverse restaurangbesök

Provsittning av romerska toaletter

Bad i Medelhavet

Nya klädinköp

Afrikas Rom

Igår besökte vi magnifika Leptis Magna - ett arkeologiskt område efter en stad som grundlades ca 500 f. Kr. Utgrävningsområdet är Libyens största och internationellt mest kända. Området är med på UNESCOs världsarvslista (liksom Sabratha som jag beskrivit i ett tidigare inlägg). Leptis Magna var som mest betydelsefull kring 200 e. Kr. då Septimius Severus var kejsare i Romarriket och gjorde allt för göra staden till Afrikas Rom. Kejsare Septimius var född i Leptis Magna 146 e. Kr. och var Romarrikets förste afrikanskfödda kejsare. Liksom Sabratha skadades tyvärr staden rejält i en kraftig jordbävning på 300-talet.

Septimius båge

Romersk bad

Medusa

Basilika (kyrka)

Amfiteater för gladiatorspel

Jag - en hamster

Jag har så mycket att berätta från de senaste dagarna att jag måste dela upp det i flera inlägg. Vi börjar med det gamla vanliga...mina sjukdomsäventyr:

Fick självklart en inflammation kring visdomstaden. Det är något jag är van vid och det brukar släppa efter några dagar av noggrann rengöring. Här i Libyen blir dock en vanlig inflammation aldrig särskilt vanlig. Det blir alltid mycket värre. Mina vänliga kollegor älskar att berätta historier om vilka konstiga sjukdomstillstånd de har drabbats av under sin Libyentid. Det är så stärkande att höra.

Min tand blev iallafall inte alls bra. Tillslut blev jag en hamster och det kändes som om huvudet skulle sprängas bort från resten av kroppen. Efter inrådan av min husläkare i Sverige (som jag fick kontakt med via mail) så äter jag nu antibiotika. JA, JAG SKA TA BORT DOM...SLUTA TJATA!

Dagens bild

En uppgrävd gata nära kontoret.

Handarbete pågår.

Sverigebesök och ökensafari

Har besök av en kollega från Sverige denna vecka. Det var med några timmars marginal han kom in i landet. Från och med idag får man nämligen inte komma in i landet längre med turistvisum (en ny regel som lanserades igår enligt uppgift). Här kan det ändras från dag till dag vad som gäller. Ett antal resenärer från många länder fick alltså vända vid flygplatsen idag eftersom de inte hade hunnit bli informerade. Man undrar ju lite smått om detta är mitt första men också sista besök på plats? Jag som har hoppats på att kunna visa landet för fler. Men reglerna kanske ändras tillbaka lika fort igen.

Ett större gäng av svenskarna från kontoret har tagit semester för att åka på en femdagars ökensafari i södra Libyen. Först inrikesflyg och sen ut i sanden med fyrhjulsdrivna bilar. Jag är ganska nöjd över att jag inte ska med...vädret är ostabilt nu. Kraftiga oväder med åska, regn och rusk har regelbundet passerat de senaste dygnen. Nattemperaturerna i öknen är svala även sommartid. Jag tillhör nog "de fega" härnere. För mig är det ett äventyr att bara besöka kontorets toalett.

Skansen

Min svenska chef och hans hustru har bott och arbetat i omgångar i Afrika sen 1983. Det är intressant att höra deras beskrivningar om hur olika länderna är på denna kontinent. De har upplevt både fantastiska och hårresande upplevelser under dessa år. Man känner sig ganska oerfaren i det sällskapet. På jobbet finns det fler "utomlandsrävar" och när de går igång med sina historier på fikarasten så har man inte mycket att komma med. Det är krokodiler som ätit upp hela människor, lejon som ryter utanför tältet på savannen etc. Jag försöker alltid bidra med något kul då och då men när jag skulle dra parallellen mellan Afrikas krokodiler (de har en kompis som fick en krokodil i armen när han kulle hämta vatten) och Sveriges gammelgäddor (jag har en kompis vars pappa fick en gädda i foten när han skulle bada) var det ingen mer än jag som tyckte det var kul. Hehe....jag tycker fortfarande liknelsen är bra.

Men tillbaka till min chefs hustru. Efter en längre period i ett afrikanskt land kom hon tillbaka till Sverige och tog ett antal prover eftersom hon hade varit så kass i magen i ett halvår. När provsvaren kom så fick hon prata med en finlandsvensk läkare som sa så här till henne med stark finsk brytning: "Bara så du vet så har du ett helt Skansen i magen".

För den djurintresserade:
På tal om Skansen så kan man i princip köpa vilket djur som helst här. Orkar inte riktigt beskriva förhållandena men jag kan ge ledtrådar som marknader, små burar, gassande sol.

Magsjuka nr 2

Då var vi där igen. Feber och magont. Men så här ÄR det beskriver mina kollegor. Det kallas invänjningsfasen...

För att höja stämningen skickar jag med en bild tagen från taket där jag jobbar. Ja, vi sitter ibland häruppe på taket och fikar i solskenet!

Jag trivs här

Jag hoppas kunna skriva små rapporter på denna blog varje dag men ibland måste man vila från datorn så bli inte alltför besvikna om det är "tyst" några dagar emellanåt. Dagarna är långa och på kvällarna ska mycket hinnas med.

Efter dagens jobbpass åkte jag och en kollega till en läkarstation där jag fick ta blodprov för att få veta min blodgrupp (nej jag visste inte vad jag hade...jag vet...ovanligt för att vara mig). Blodprovet är ett steg i körkortsprocessen. Sedan var vi på Suk Al Mahari, större mataffär, och handlade mat. Nu har jag dricksvatten så jag klarar mig ett tag. Vi rekommenderas att inte ens borsta tänderna i dricksvattnet. Men det glömmer jag bort ganska ofta.

När man som västerlänning kommer hit med erfarenheten av att leva i ett hyperorganiserat land så kan nog tillvaron här te sig som en stor kaotiskt sandlåda. Men för varje dag som går så smyger sig nya känslor in i kroppen och nu efter en snart en månad så måste jag bara erkänna: Jag trivs riktigt bra!

Olika synvinklar

Jag ser hela tiden omgivningen på olika sätt. Mitt kvarter upplever jag ibland som ett riktigt sunkställe med risiga hus, tomma höghusskal och sopor överallt. Att bo granne med tio gigantstora oljecisterner á la Norrköpings hamn är väl inte heller drömmen (särskilt inte med tanke på den bredvidliggande bröllopslokalen som skjuter fyrverkerier varje natt...gör en riskanalys på det den som vill). Men så räcker det att man går en liten promenad och ser hur vacker kvartersmoskén är i morgonljuset - då känns Libyen som den vackraste platsen på jorden.

Lindrig lårskada och apoteksvanor

Är innebandykarriären slut? Var jag en klart lysande stjärna som bara föll?
Skadad i höger lår. Sträckning eller bristning. Typiskt. Det blev till att sitta i bastun istället efter bara fjuttiga 20 minuters spel. Men idag har jag varit på apoteket och hämtat gel för onda muskler.

På apoteket kan man hämta ut precis vilken medicin som helst. Inget är receptbelagt. Har några kollegor som besökt läkare för diverse krämpor. Det är inga "lätta" mediciner de kommer tillbaka med. Bredspektrumantibiotikan flödar. Lite förkyld? Slå till med lite doxycyklin föreslår läkarna...och skriver upp ordet ordet på en lapp så man ska komma ihåg det när man går till apoteket. Det är bara att själv ta reda på det latinska namnet på läkemedlet så plockar den trevliga personalen fram vad du behöver - exempelvis ibuprofen gel (iprengel för den oinvigde) som jag köpte idag.

Va....har vi problem med antibiotikaresistens?

Tuuuuut och KRASCH

Ljudnivåen är ett av de första intrycken man får från trafiken. Det tutas hela tiden -på precis allt. I princip så betyder tutandet "här kommer jag - flytta på er" men det betyder även ett antal andra saker så det är bara att ligga på tuten hela tiden när man kör.

Även om gatorna är packade av bilar i alla körfält försöker man alltid få upp så mycket fart som möjligt om det blir en lucka för att sedan tvärnita några sekunder senare. Jag tror det är däckljudet från tvärnitarna man vill åt. Sen är det alla ihopkörningar. Tvärnit, däcktjut, KRASCH! Plåtskador på alla bilar. Mina kollegor som kör säger att det påminner mycket om gocart.

Man behöver bil för att kunna göra saker på fritiden. Vi samåker med varandra hela tiden för diverse ärenden och ofta sitter vi ihoppackade fem (så alla har varsitt bälte). Det blir som sagt en hel del bilåkande. När man sitter ihopklämd i baksätet i en vrålhet bil med en van gocartförare vid ratten och dunkande arbisk popmusik i högtalarna....då kommer genast den absurda känslan av att man är med i en dokusåpa tillbaka.

När man kommer utanför stan t ex på motorvägen till flygplatsen är jag inte lika road längre. Det är kaos och allt handlar om att åka så fort det bara går. 150 km i timmen i bilar som som borde skrotats för 25 år sen och de flesta utan bälten. Jag har redan sett två monsterolyckor där ingen kan ha överlevt då det liksom inte blir mycket kvar av bilarna alls. Riktigt otäckt! Här anser man att det är ödet som bestämmer om det kommer att gå bra eller inte.

Det kommer ta månader innan min körkortsansökan gått igenom. När det är klart får även jag en bil att köra...tills dess bara observerar jag. Ska bli spännande att få köra gocart sen. Det kommer att gå bra Insha'Alla.

En liten parentes för den trafikintresserade: En av de oskrivna trafikreglerna här är att man har väjningsplikt när man är i rondellen. Men... alla kör precis hur de vill egentligen.....viktigaste är att tuta. Dubbel- och trippelparkeringar på alla vägar (även riksvägar). Hoppas kunna få lite bra bilder på både det ena och det andra att ta med mig hem till trafikarna på avdelningen.

Till ornitologerna i bekantskapskretsen

Vad är det här för en skönsjungande vitsvart fågel?

Sabratha - del av romarriket

Idag har vi besökt lämningarna av hamnstaden Sabratha - en arkeologisk plats som finns med på UNESCOs världsarvslista. Sabratha grundlades ca 500 f. Kr men utvecklades kraftigt under tiden det var en del av romarriket ca 100-200 e. Kr. År 365 drabbades staden av en kraftig jordbävning och skadades då svårt.

Sabratha som ligger väster om Tripoli utgjorde tillsammans med Oea (dagens Tripoli) och Leptis Magna (arkeologisk plats öster om Tripoli) handelsporten till norra Afrika kallad Tripolitania.

Fantastisk lämning av en teater som var Afrikas

största under stadens storhetstid. Akustiken!!!

Romerskt bad.

Kolonner från en kyrka? om jag minns rätt.
Det var kolonner och lämningar överallt...

Downtown

Äntligen tillbaka på jobbet idag. Underbar känsla att vara feberfri! Lägenheten är trevlig men måttligt stimulerande efter tre dygn. Hösten börjar knacka på dörren. En del libyer går redan omkring med vinterrockar. Det var ca 20 grader varmt på dagen och 15 grader nu på kvällen. Regnet har legat i luften hela dagen. Det är inte bara vi svenskar som pratar om vädret i tid och otid har jag upptäckt.

Torsdag är veckans sista vardag eftersom vi jobbar söndag-torsdag. Det är alltså fredagskänsla på torsdagen. Imorgon fredag är allt stängt. Fredagsbönen mitt på dagen är veckans viktigaste bön. Då får man höra imamernas predikan genom minareternas högtalare. Vanliga dagar är det bara inspelade böneutrop som ljuder i högtalarna när männen ska gå till moskén (detta sker fem ggr/dag).

Efter jobbet idag åkte jag och en kollega till centrum och bara strosade omkring. Se bilder nedan.

Moskén i centrum var en romersk katedral innan den byggdes om.

Skymningsljus

Bilar, bilar och trafikpoliser

Köttmarknad där man kan hitta spännande kött (jag har redan provat kamel).