Det är svårt att lära känna libyerna "på riktigt". Kultur och tradition gör att de håller hårt på det privata och som utlänning blir man sällan insläppt i den privata sfären. Men nu har jag änligen lyckats bli riktigt god vän med en nyanställd libysk tjej på jobbet. Hon ska jobba som trainee i vårt projekt och jag har tagit hand om henne en del de senaste två månaderna.
Som tack för att jag hjälper henne ger hon mig kakor och godis hela tiden på jobbet. Eftersom det är väldigt oartigt att tacka nej till gåvor så stoppar jag gladeligen i mig alla sötsaker. En inhemsk väninna kan vara värt några extra kilon. Nu har jag även blivit hembjuden till hennes familj nästa helg och den chansen tänker jag inte missa. Att få inblick i en libysk familj "på riktigt" har jag sett fram emot länge. Jag återkommer självklart med en rapport efter hembesöket.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar