Innebandykarriär?

Ikväll följde jag med svenskgänget till Ericssoncampen för att spela innebandy. Campen ligger på ca 30 minuters bilresa utanför centrum. Jag måste skriva ett långt inlägg om trafiksituationen någon gång men jag orkar inte ikväll. Kaos och livsfarligt är bra beskrivande ord för den som är lite nyfiken vad trafikinlägget kommer ha för fokus.

Tillbaka till EricssonCampen. Jag är måttligt road av lagsport (sport över huvud taget skulle man nog ärligt kunna säga) och försökte få mina kollegor att förstå att jag hellre ville springa på ett löpband. Men jag blir ändå övertalad att spela eftersom det annars skulle bli ojämna lag.

Vi är sex personer på plan. Tre man/kvinna i varje lag.
Då händer det mest fantastiska - det visar sig att jag är en riktig lirare! Jag lyckades dribbla bort några grabbar då och då och kunde skjuta skott på mål (och ibland i mål) med en effektivitet som jag inte ens visste att min kropp kunde frambringa. Och när jag passar målburen går jag ner på knä och täcker skott på ren impulsivitet (får nog tacka min exmake för framgången eftersom jag helt enkelt gjorde en del saker som jag har hört att han brukar göra.....t ex att gå ner på knä och täcka skott). Hur som helst så satt det i ryggmärgen!

Hallååååå? Jag har ju alltid sagt att bollsporter inte är nåt för mig. Hade ingen aning om det är så kul med innebandy. Senast jag spelade var nån gång i mellanstadiet....och då tyckte jag det var tråkigt. Jag har alltså slarvat bort ca 20 år av mitt liv på en massa lowimpact gympa mm när jag istället kunde ha spelat skiten ur både mig och andra på en sport som inte bara är kul utan som jag verkar vara rätt så hyfsad på också. Nybörjartur? Vi får väl se. Akta er där hemma...

1,5 h innebandy avlutades med vanlig hederlig svensk bastu. På tal om bastu så börjar det nu bli kallt ute enligt libyerna. Idag hade vi 36 grader i solen. Långkalsonger av ylle har börjat säljas i maknadsstånden.

Nu måste jag sova. Händerna darrar av ansträngningen. Och jag känner en otäck stelhet i rygg, rumpa, baklår. Och då har det bara gått några timmar. Ska bi spännande att se hur det känns i kroppen om några timmar när väckarklockan ringer. Godnatt!